Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 367 -
ten dra sig tillbaka, tänkte de och de kände sig med ens
befriade från den ångest, som dittills plågat dem.
— Släpper gasten jungfrun? sade Bolla.
— Nej, jag känner honom något på ena bakbenet.
— Min fot kramar han inte heller så hårdt, sade Bolla.
— Jag skall ta reda på gasten, sade Torsten och gnug-
gade säfvenbom mellan sina händer samt ’kröp derpå fram
till flickorna, trefvande utåt golfvet med händerna.
Nu var han framme hos dem.
- Potzdonnerwetter! utropade han?
— Hvad är det, Torsten? sade fru Malin.
— Det är ingen gast, nådig fru.
— Pris vare den högste.
— Jag känner, hur han klämmer min fot, sade Bolla.
— Jag känner honom äfven på baksidan af mitt ven-
stra smalben, förklarade jungfrun.
—: Kan tänka det, men det är ingen gast.
—- Hvad är det då?
— Lyft nu upp din fot, Bolla.
Hon lydde.
— Ar gasten borta nu?
— Ja!
-— Jag känner honom ej heller längre, sade jungfru
Helena.
— Nej, nej, tänker väl det, menade Torsten trygg och
butter samt reste sig upp.
— Här är gasten! sade han, när han väl kommit upp
på sina fotter.
Och han höjde ett svärd.
— Ett svärd? sade fru Malin.
— Ett svärd? eftersade jungfru Helena och Bolla un-
drande.
— Ett svärd? sade tjenarne i dörren.
—■ Månne det är förtrolladt?
— Nej, nej! protesterade Torsten. — Bolla hade fått
foten in i svärdfästet och för hvarje gång hon rört sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
