Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 368 —
har klingan slagit emot jungfru Helenas smalben, det är
hela historien.
— Milde Gud, hvad vi varit rädda!
— Och hvad du skrämde oss, moder!
— Men hvarifrån har svärdet kommit?
Det var en fråga, hvilken ingen kunde besvara i hast.
— Helt visst är det ett trollsvärd, mumlade tjenarne.
— Nej, det’är allt af så redigt stål som möjligt, sade
Torsten och aldrig har det här svärdet varit förtrolladt,
derpå kan jag lägga hufvudet under bilan, sade Torsten
tvärsäkert.
— Du känner svärdet, Torsten? frågade fru Malin.
— Ja, nådig fru! Jag har fejat det mer än en gång.
— Det skulle då vara junker Holgers?
— Så är det.
— Holgers! utropade jungfru Helena i glad öfverrask-
ning och sprang ett par steg tillbaka mot sängen.
Bolla följde henne.
— Han har rört sig! sade Bolla.
— Svärdet har fallit ur hans hand, jublade jungfru
Helena.
— Hans hand har öppnat sig.
— Den hänger mjuk och öppen vid sidan af sängen.
— Pris vare den högste!
— Ära vare Gud!
— Han skall helt visst komma sig!
— Det har varit omöjligt att vrida svärdet ur hans
hand.
— Nu har handen öppnat sig sjelf.
— Krampen har öfvergifvit honom.
— Lifvet kan ännu ha mycket gladt för honom.
— Han skall bli riddare! jublade jungfru Helena.
— Han skall veta att hämna sig, sade Torsten.
— Hvilken tröst för hans föräldrar, när de komma,
sade fru Malin.
— Min Gud! Att vi kunde tro oss vara gastkramadel
— Vi blefvo så rädda, när svärdet for i golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
