Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ 369 —
— Jag slumrade.
— Jag ock.
— Du trampade i fästet och kom ej loss och klingan
■slog mig.
— En sådan gast är att tacka Gud för!
— Ja, Bolla!
* *
Stämningen på Mälsåker blef nu mycket gladare, än
den varit förut under ett dygn, natten gick lugn tillända.
Jungfru Helena vakade ej öfver junker Holger utan gick
till hvila, hvilket äfven Bolla gjorde och på fru Malins
önskan och Torstens begäran lemnades han att vaka öfver
sin husbonde.
När riddar Eskil dagen derpå kom hem, öfverraskades
han gladt öfver den förändring i sinnena, som försiggått
under hans bortovaro. Visserligen var ej jungfru Helena
rätt glad och hon tycktes hysa en viss räddsla för att komma
i något längre samspråk med sin far och mor. — Hon
fruktade nämligen för, att det skulle bli tal om hennes och
junker Holgers inbördes vänskap, ett ämne, som ,hon nu-
mera alls inte ville ha vidrördt, alldenstund det hängde så
nära tillsammans med ett annat ämne, det om hennes äkta
förening med en annan.
* *
❖
Fram emot aftonen af denna dag hördes hornstötar
utanför Mälsåkers vallar. — Det var junker Holger Svante-
sons föräldrar, som kommo för att se sin son.
De mottogos på det hjertligaste af herr Eskil och hans
familj.
Sedan enligt öflig sed välkommor med lübskt öl blif-
vit bjudna gästerna, sade herr Eskil:
— Jag helsar eder välkomna, trogna grannar och pröf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
