Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 376 —
— Fader, sade hon, låt mig få rida till Hjortsberga.
— Hvad vill du der i dessa bråda tider, min dotter?
sporde herr Eskil.
— Det hade varit Holgers och min dröm, att han un-
der tornéringen här vid Mälsåker skulle tillkämpa sig sina
riddarsporrar och att jag skulle ge honom belöningen, all-
denstund det var mina färger, som han skulle bära.
— Holger är ju oförmögen dertill — — —
— Just derför ville jag gerna skänka honom en liten
tröst. Tro mig, fader, den trösten skall bidraga till hans
tillfrisknande.
— Du är en god och rättsinnig jungfru, min dotter,
sade herr Eskil —- tala vid din mor, jag vill ej neka dig
att rida till Hjortsberga i och för detta kärleksverk; men
•din mor bör dock bestämma derom; ty du är ej min son
utan fastmer min dotter och dottern tillhör enligt gammal
sed mera modren än fadren. Tala vid din mor.
— Får jag säga, att jag har ditt löfte, fader?
— Ja!
•—- Jag tackar dig.
— Har din mor ingenting att invända mot färden, så
skall jag tillse, att du får folk nog med dig till försvar
mot möjligen mötande stigmän eller andra missdådare.
— Jag tackar dig, älskade fader. —
Jungfru Helena gick till sin mor, hvilken, då herr
Eskil icke hade haft något mot dotterns bön, icke heller
hade något att deremot invända.
Och så blef det beslutadt, att jungfru Helena genast
skulle rida till Hjortsberga. Tiden var ju knapp och af-
resan måste derför genast ske.
Jungfrun red inte ensam tillsammans med de beväp-
nade män, som herr Eskil befallt att vara henne följaktiga.
Hennes yngre bror, den minderårige men kraftfulle och
käcke Erik Eskilson var henne följaktig och till sist hade
äfven Bolla tiggt sig med.
Den glada kammarsnärtan hade i vidlyftiga ordalag
förklarat, hur omöjligt det skulle vara för jungfru Helena
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
