Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 377 —
att om morgonen vid Hjortsberga kamma sitt långa hår
sjelf och hur tjenarinnorna vid Hjortsberga skulle trassla
till det, om någon af dem skulle få i uppdrag att hjelpa
stolts jungfru med hennes klädsel; ty naturligtvis måste
jungfrun ligga öfver natten vid Hjortsberga.
Bolla hade nog delvis rätt i, hvad hon sade — men
nog tänkte hon mera på, att hon skulle få träffa Torsten,
än hon tänkte på jungfru Helenas beqvämlighet — det är
visserligen sannt. —■*
Det var längesedan, som jungfru Helena visat sig så
glad, som då hon nu af sin far lyftes i sadeln på Mäls-
åkers borggård. — Och när hon sedan satte hästen i gång,,
vinkade hon muntert åt sin mor, hvilken stod på slotts-
trappan.
-— Rid försigtigt, Erik, ropade fru Malin.
— Ja. moder! — Hopp, Polle! svarade gossen och så,
bar det af.
Bror och syster redo vid hvarandras sida öfver borg-
gården och vidare genom parken och öfver vindbryggan
— men derefter svärmade Erik som en glad fogel från
den ena till den andra af den lilla skaran, hvilken trafvade
fram öfver heden i riktning mot Hjortsberga stora slott.
Det var inte så nära dit och först på qvällen anlände
jungfrun från Mälsåker till Hjortsberga, der det blef stor
förundran och stor glädje öfver det kära besöket.
Det första, jungfru Helena fick veta vid sin ankomst,
till Hjortsberga, var, att junker Holger var mycket på
bättringsvägen, att såret i skuldran var nästan läkt och att
junkern kunde sitta uppe kringbäddad med kuddar.
Jungfrun kunde inte få se honom denna afton, eme-
dan han redan blifvit nedbäddad för natten och icke borde
störas, men straxt på morgonen nästfoljande dag skulle
han blifva underrättad om det kära främmandet och derpå
skulle jungfrun föras in i hans kammare.
Jungfru Helena fick nöja sig med dessa anordningar,
ehuru hon brann af längtan att få se honom, som hon äl-
skade så högt. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
