Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 381 —
— Se hellre glad ut.
— Hur vill du begära sådant!
— Du har glädjen till sven.
— Jag trodde mig ha det, när jag kom hit och fick
höra, att du var bättre. Då trodde jag verkligen, att gläd-
jen följde mig som osynlig sven. — Men jag finner, att
jag djupt bedragit mig.
— Du bedragit dig?
— Ja, Holger!
— Hur förklara det?
.— Mins du våra ömsesidiga löften vid Silfverkällan ?
— Skulle jag ej minnas dem!
— Är då ej ömsesidig kärlek ömsesidigt förtroende?
— Jo, Helena. Men det är ej min hemlighet, hvilken
det var, som hade sårat mig vid Silfverkällan, dit jag gått
för att möta dig, mitt hjertas dam. — Det är inte min
hemlighet. Det är hans och den har jag ej rätt att för-
råda.
— Du behöfver intet förråda, Holger.
— Tack!
— Jag vet ändock, hvem det är, som borrade sitt stål
in i din skuldra.
— Du vet?
— Ja!
— Hvem har sagt dig – — —?
— Mitt hjerta.
— Det kan missleda.
- Neji
— Lita ej på hjertat.
— Det klappar för dig.
— Just derför kan det bli partiskt.
— Omständigheterna ha vittnat, att det ej misstagit sig.
— Hvilka omständigheter?
— Junker Gustaf Stenssons flykt.
— Gustaf Stensson! utropade junker Holger och en
mörk sky lägrade sig öfver hans anlete.
— Äfven din rörelse vittnar mot honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
