Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 382 —
— Jag har dock ej nämnt hans namn, sade junker
Holger liksom för att rättfärdiga sig sjelf.
— Det har du inte, Holger, och jag begär ej heller,
att du skall göra det.
— Tack, Helena,
— Vet du, hur junker Gustaf betedde sig?
- Nej.
— Han red från Mälsåker tillsammans med sin väp-
nare utan att säga farväl.
— Hml
— Längre fram på dagen kom väpnaren åter med
helsningar från junkern.
— Kom han ej sjelf tillbaka?
— Nej!
— Hm!
— Väpnaren hade junkerns uppdrag att säga, att de
på vägen mött bud från junkerns farbroder i Stockholm.
— Bud?
— Jal
— Hvad hade dessa bud då att förkunna?
— Att junkern oförtöfvadt skulle rida till Stockholm.
— Och han gjorde det?
— Jag tror det, aldrig kom han vidare till Mälsåker.
— Hm! sade junker Holger åter. Han tänkte på, hur
litet junker Gustaf begagnade sig af sin seger öfver honom.
Det var ju för jungfru Helenas skull, som enviget blifvit
utkämpadt. Det var ju för hennes skull, som junker Gi -
staf Stensson hade öfverfallit honom och illa sargat honom.
— Och nu — nu begagnade han sig ej s.f sin seger.
— Har han sedan ej låtit afhöra sig? frågade junker
Holger.
— Jo, nu!
—• Har han återkommit?
— Nej, men han har låtit anmäla sig till deltagandet i
tornéringen, som om några dagar med stor pomp och ståt
skall ske vid Mälsåker på hans furstliga nåde hertig CaiL
nådiga befallning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
