Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 396 -
— Jag sade det genast.
— Men ni har talat blott om hans lärdom.
— Jag, skall nu be att få gifva några prof på hans girighet.
— Låt höra.
— Sylvius kände inga af lifvets beqvämligheter. — —
— Det är en förtjenst! utropade hertigen.
Riddar Rudolf bockade sig och fortsatte:
— Han sökte till och med att befria sig från lifvets
oumbärligaste nödtorft.
— Det är dåraktigt 1 förklarade hertigen.
Herr Rudolf fortfor:
— Hunger och köld gjorde honom väl vida mer bekym-
mer än törsten, emedan denna kunde tillfredställas med
vatten — men han slog sig äfven bra ut med dem. Han
undvek gång efter annan hungern medelst sömn — och
kölden besegrade han fullständigt.
— Det var mig en trollkarl, utbrast hertigen.
— Ett enda vedträd var det vedförråd, som för honom
skulle varit tillräckligt i hundra vintrar.
— Nu far ni allt med lögn, herr Rudolf.
—- För ingen del.
— Men det är oförklarligt, eller hur, mina herrar, sade
hertigen och vände sig till de kringstående riddersmännen.
Synes det ej eder alla såsom onaturligt?
— Jol jo! svarade de alla och bockade sig för hertigen.
— Der hör ni, herr Rudolf!
— Jag står dock vid mitt ord.
— Det vore djefvulen!
— Tillåter Eders furstliga nåde, att jag fortsätter min
berättelse?
— Ja!
— Godt! Då skall allt bli förklaradt.
— Det skall roa mig att höra, hur den förklaringen
skall ta sig ut.
— Den blir mycket enkel.
— Låt höra.
— Jag sade, att ett vedträd var det vedförråd, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
