Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 397 —
för honom skulle varit tillräckligt i hundrade vintrar, om
han fått upplefva så många.
— Ja, ni sade så.
— Sättet, hvarpå han hushållade med detta vedträd,
är märkvärdigt nog.
— Det synes mig så.
— Hans metod var följande:
— Det skall bli roligt att höra!
— I stället för att låta hugga sönder sitt vedträd och små-
ningom stoppa in det i spiseln, lät Sylvius det förblifva helt och
bar ned det i den nedersta källan af det hus, han bebodde.
— Mig synes, som deraf ej skulle komma mycken
värme, invände hertigen skrattande.
_ Så ofta han började frysa för mycket, fortfor herr Ru-
dolf, gick han ned i källaren, tog det i famnen och bar
upp det på öfversta vinden.
Nu började hertigen skratta med full hals, att det gaf
eko i aulan, der han satt. Det var ett af hans våldsamma
skratt, hvilket alltid bebådade, att han var benägen att
visa nåd. Passade man på vid sådana tillfällen att be ho-
nom om något, kunde den annars istadiga hertigen ledas
som ett barn.
— På öfversta vinden! utbrast hertigen.
— Ja, Eders nåde!
— En löjlig idé!
— Som dock verkade värmande!
— Det tror jag! Ha, ha, ha! Men tröttande —- ha, ha,
ha! En lustig ture! ha, ha, ha!
_ Från öfversta vinden, fortfor herr Rudolf, bar han åter
ned sitt vedträd i källaren och fortfor med denna upp- och
nedmarsch så länge, till dess att han blef varm.
— Är detta sant, ha, ha, hal
— Ja, Eders furstliga nåde!
— Det låter som en sägen.
— Det är dock sanning 1
— Jag vill tro er!
— Sylvius skref ensärskildafhandling deromoch bevisade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
