Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 444 —
Den andra vakten gick då med, svärjande öfver alla
vägfarande i detta väder.
Och så blef vindbryggan nedhissad och öfver densamma
sprängde en ensam ryttare in på borgens område.
Det var Torsten, riddar Holgers väpnare.
Nedsnöad, som han var, kändes han ej igen af karlarne
vid vindbryggan, hvarför dessa grepo hästen i tygeln för
att efterse, att ingen fiende skulle komma in i borgen.
Hästen stegrade sig och ryttaren röt i vred ton:
— Hvad djefvuleni Ivännen I ej igen migl Först låten
I mig och kreaturet frysa oss nära till döds vid vallgrafven
och sedan — — —
— Torsten! utropade den ene vaktaren.
— Ja, han sjelf! sade Torsten.
— Flickan din visste nog, att du var utanför!
— Bolla?
— Ja!
— Hvar är hon?
— Kanske är hon qvar i sadelkammaren ; det var hon,
som varskodde oss om hornstötarne.
— Släpp hästen! befallde Torsten.
Brovaktarne släppte sina tag i betslet och Torsten stor-
made fram genom parken till sadelkammaren, der han hop-
pade ur sadeln, höll med ena handen hästens tygel och
öppnade med den andra dörren till sadelkammaren.
Bolla var qvar der.
— Torsten! utropade hon, då hon fick se väpnaren.
Ett allmänt skratt upphäfdes af alla karlarna i sadel-
kammaren och Bolla fick mottaga mer än ett stickord,
hvilka hon emellertid inte lyssnade till och hvilka ej heller
voro illa menade.
— Guds fred, kamrater, Guds fred du också, Bolla, sade
Torsten. Två ord åt dig, medan jag sätter in hästen.
Bolla skyndade ut i snövädret.
— Du hörde mig, goda flicka, sade Torsten, medan
han ledde hästen fram emot stallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
