Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 445 —
— Jungfru Helena hörde dig förs*, svarade Bolla san-
ningsenligt.
Nu öppnade Torsten stalldörren ocli ledde in hästen,
hvilken han släppte. Det trötta och frusna djuret gick di-
rekt upp i en spilta.
— Såå, sade Torsten och skakade af sig snön, det är
också stolts jungfrun, mitt ärende gäller i första hand.
— Du kommer väl ej med olycksbud, Torsten?
— Jo!
— Milde Gud! Det har jungfrun känt på sig; hon har
varit så sorgsen hela dagen. — Junkern är väl ej död?
— Jag hoppas, att han ej är det — — —
— Du hoppas, du vet då inte?
— Nej! Jag måste fort tala med jungfrun och sedan
rida igen.
— I detta väder?
— Det får ej hindra mig.
— Hvad har då händt på Hjortsberga?
— Ingenting! Jag kommer från Stockholm.
— Från Stockholm. Är junkern der?
- Ja!
— Hvad har då händt honom?
— Det skall jag säga jungfrun, det är min herres bud
jag går och det måste fullgöras först af allt.
Bolla ilade upp till slottet, så fort hon kunde ta sig
fram genom snödrifvorna.
Andfådd kom hon tillbaka upp i höganloftsburen.
Jungfrun hade från sitt fönster sett den nedsnöade ryttaren
och trott sig i honom igenkänna Torsten.
— Var det Torsten, som kom? frågade hon Bolla, så
snart denna kom in genom dörren.
— Ja, stolts jungfru.
— Hvad vill han?
— Han vill tala med eder, stolts jungfru. Bud från
junker Holger Svanteson, som är i Stockholm.
— I Stockholm ?
— Ja, så sade Torsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
