Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 446
— Tillsäg väpnaren, att han väntar mig i drabantsalen,
dit jag vill gå ned.
— Ja, stolts jungfru, svarade Bolla, åter lemnande jung-
fruburen.
— Holger i Stockholm? sade jungfru Helena för sig
sjelf och gick derpå ned i drabantsalen, dit Bolla inom kort
förde in Torsten.
— Guds frid, stolts jungfru, helsade väpnaren.
— Guds frid, Torsten, du kommer med bud från jun-
ker Holger?
— Ja, stolts jungfru.
— Ar han i Stockholm?
— Ja.
— Hvad bar du för bud — jag anar, att det inte
är godt.
— Nej, stolts jungfru.
- — Tala, jag är beredd att höra — äfven det värsta.
— Junker Holger Svanteson, sade Torsten, fick genom
en kunglig trumpetare, som en dag kom till Hjortsberga,
befallning att begifva sig till Stockholm.
—• Hvilken hade utfärdat den kallelsen?
— Prokuratoren Göran Person, den der också preste-
kläppen kallas.
— Den dystre mannen I
—- Intet ondt anande befallde junkern mig att sadla
våra springare och så anträdde vi ridten.
— Arme Holger! Hade han krafter dertill?
— Ja, stolts jungfru. Junkern satt nu som förr lik-
som gjuten på hästryggen. Vi redo öfver isen för att fort
komma till ort och ställe. — Men vi skulle ej ha haft så
brådtom. — Knappt hade vi kommit in genom Söderport,
förrän tre knektar kommo mot oss och frågade, om det var
junker Holger Svanteson från Hjortsberga.
Utan att betänka sig bejakade junkern frågan. Vi
redo vidare in på Vesterlånggatan och hade hunnit till
Kåkbrinken, då de tre knektarne, som följt oss tätt efter i
spåren, befallde oss att rida upp till Stortorget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
