Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 46L —
lan följde han med jungfru Helena upp på höga löftet; ty
han hyllade sig mycket till henne, hvilken hade^för vana
att gifva honom än den ena än den andra läckerheten.
Denna natt hade han emellertid kommit att bli ute-
stängd. Ingen af tjenarne hade tänkt på honom under det
muntra gillet.
Misslynt hade hunden slutligen, då han fann, att han
inte kunde komma in, upptäckt en plats i lä för att der
inrätta sig så godt som möjligt under natten.
Plötsligt uppfattade hans fina öron ljudet, som uppkom
genom bakportens öppnande och stängande och han rusade
genast upp samt sprang fram till slottet, der han till sin
synbarliga och äfven hörbarliga glädje fann jungfru Helena.
J Tyst, tyst, Karo! förmanade jungfrun.
— Om han åtminstone ville skälla ordentligt, men detta
glada gläfsande kan vara farligt nog, sade Bolla.
_ Tyst, Karo, befallde jungfrun ännu en gång och nu
mycket strängt.
Det kloka djuret tycktes förstå henne och lufsade henne
i förväg, då och då tittande sig om, huruvida han gick at
rätt håll och så shart han såg, att jungfrun och Bolla voro
på samma stråt som han, fortsatte han i riktnmg mot
stallet. —
Torsten, hvilken, som bekant, hade legat påhöskullen,
under det att gillet varade, hade icke blott vaknat, innan
jungfru Helena och Bolla kommo ned till stallet, utan han
hade äfven sadlat de tre hästarne, hvarför allt var i ord-
ning till affärd.
— Guds frid, Torsten, sade jungfrun, när hon kom
in i stallet, du är redan på din plats.
— Gud signe eder, stolts jungfru, jag fattiga menni-
ska må söka att vara så mycket på min plats som möjligt
_ och aldrig skall jag eller mina barn, om jag får några,
glömma, att ett riksråds förnäma dotter en gång förtrodde
sig åt mig under en sådan natt som denna och på en så
farlig färd som den, hvilken vi nu äro i beråd att före-
taga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
