Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 4t>5 —
— Ser du vägen, Torsten? frågade jungfrun.
— Nej, men jag vet, att vi rida rätt.
— Hur ödsligt förefaller mig ej detta vida snöfält utan
någon omvexling — och när jag tänker på, att vattnet lig-
ger under oss — -— —
Hon slutade att tala. Torsten svarade intet och Bolla
hade ej heller något att säga.
Och så redo de tysta utåt fjärden, den väldiga Björk-
fjärden.
Allt mer och mer aflägsnade de sig från land, hvilket
snart nog tillföljd af snöyran inte längre syntes.
Ingen bjöd vidare till att tala. Det skulle varit svårt
att göra sig hörd under denna orkan. Så länge de voro
på land eller i närheten af detsamma kunde man göra sig
hörd, men nu då intet skydd fanns, utan der vinden utan
något motstånd rusade fram förande med sig otroliga snö-:
massor, skulle man ha nödgats skrika för att göra sig hörd
af en person, som vore alldeles invid ens sida.
Dessutom var kylan skarp och de ridande blefvo val-
mynta, det vill säga, ansigtsmusklerna stelnade till, hvarför
det skulle fordrats en viss kraft för att åter mjuka upp
dem. Måste man tala, när man. är valmynt, så går det
nog för sig, men helst är man dock tyst.
•—■ Godt vore, om det snart blefve dag, tänkte jung-
fru Helena, detta mörker är förfärligt.
Men ögonblicket derpå tänkte hon deremot:
— Väl vore, om natten ej vore så långt framskriden;
ju längre bort vi hunnit före morgongryningen, desto svå-
rare skall min faders folk ha att hinna upp oss, om de
upptäcka våra spår.
Och hon förlorade sig i tankar på, hvilken uppstån-
delse det skulle bli på Mälsåker på morgonen, när folket
skulle finna vindbryggan nedfälld.
Att Torsten skulle få skulden derför, derpå var hon
fullkomligt förvissad, alldenstund det var alla bekant, att
han varit der på qvällen, ehuru han inte deltagit i gillet, som
riksrådet och hans gemål på sin dotters begäran ställt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
