Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 497 —
— Hans också ?
— Ja!
— Nå, han må svara sjelf för sin häst.
— Kanske han tagit med sig Frej och Freja,
— Nej, Torsten är ingen hästtjuf och behöfver inte heller
vara det. Det finns godt om hästar i Hjortsberga stall och
junker Holger Svanteson befaller fram, hur många han
vill derur. — Gå och väck Torsten. — Han ligger på
skullen.
En af ryktarne skyndade sig upp på skullen.
Väpnaren var vid ytterst dåligt lynne och han knöt
oupphörligt sin väldiga näfve mot den ryktare, som stan-
nat qvar i stallet, och lofvade, att han skulle prygla honom
och hans kamrat, så att lungor och lefver skulle hoppa i
deras kroppar, om de ej återskaffade hästarne, hvilka, det
var hans fullkomliga öfvertygelse, kommit ut ur stallet ge-
nom ryktarnes försumlighet att stänga till dörren afto-
nen förut.
Men han ändrade ton, när den andre ryktaren kom
tillbaka och sade:
— Torsten finns ej på skullen.
Då studsade väpnaren af häpnad.
— Finns ej, säger du?
— Ja!
— Har du noga undersökt skullen?
- Ja!
— Vid djefvulen! Jag förstår inte det här.
— Torsten har helt visst stulit hästarne.
— Han har ej kunnat komma öfver vallarne.
— Kanske vindhryggan — — —
— Spring dit och se till — — —
I detsamma öppnades stalldörren och brovaktaren stör-
tade in, snöig och arg, ropande:
— Hvad är det för hundar, som vågat hissa ned vind-
bryggan !
— Är den nere?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
