- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
522

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

522 —
Främst redo småsvennerna, följde så riksrådet sjelf,
efter honom väpnaren, derefter klädsvennerna, så bordsven-
nerna och sist de gemene ryttarne.
Man red inte fort nu längre. Hästarne gingo i stället
steg för steg.
— Helena är inte med, sade fru Malin.
— Nej, moder.
— Hvad har då händt, eftersom Eskil återvänder nu.
— Så långsamt de rida.
— Ingen brådska är mera, Erik. Något olyckligt har
helt visst händt. Store Gud ! vill Du då utgjuta din vredes
skålar öfver Mälsåker; hvad ha vi felat för att ha förtjenat
denna din stränghet. —• Menniskan är ju ett svagt kreatur,
värdt din aga, o Herre, men du har äfven lofvat menni-
skorna din nåd. O, Gud var oss nådig!
Fru Malin vred sina händer af sorg, när hon bad denna
bön till all verldens allsmägtige och kärleksrike herre.
— Hvad far ser dyster ut, sade ung Erik.
— Ja, han är ej sig lik.
— Hvad är det, en af ryttarne för framför sig på sa-
delknappen?
— Store Gud, hvad säger du, Erik? — Hvad ser du?
— Ser du inte, mor, det är tredje ryttaren från venster.
— Kanske det är min dotter, kanske — — —
— Nej mor, det är ingen menniska — — —
— Se, nu blickar Eskil upp mot fönstren. — Hvilken
dyster blick.
— Aldrig har jag sett min far se så sorgsen ut. Jag
har sett honom vred, men denna lugna sorg, som åter-
speglar sig i hans blickar från hans hjerta, har jag förut
aldrig skådat.
— Herren Gud har varit oss nådig, Erik, och sorgen
har mycket lätt och blott helt flyktigt berört oss hittills;
men nu kommer den i stället såsom ett slag, för hvilket
äfven den kraftigaste måste svigta. Gud vare oss nådig.
— Om jag förstode, hvad det är, ryttaren för med sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free