Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m 523 —
Nu äro de straxt framme vid trappan, Kom, låtom
oss gå och möta din far, Erik.
— Ja, moderi
De stego upp och gingo ned i aulan, der de vän-
tade riksrådet.
Deras väntan blef ej lång.
Småsvennerna kommo och straxt derefter riksrådet samt
efter honom två kammarsvenner, hvilka buro något mel-
lan sig.
— Välkommen åter, herre och man, helsade fru Malin.
— Tack; väl om min ingång varit mera välsignad, än
mm utgång var, då jag red härifrån.
- Du vänder hastigt åter, Eskil, du har ej vant i
Stockholm?
— Nej! Det var öfverflödigt.
~ Du har då fått reda på–––––-
— Hustru! Häng ett svart dok öfver din hjessa!
— Milde Gud! Min dotter är död?
— Ja!
— Helige Gud! Mina ögons fägnad, mitthjertasglädje
hnnes ej mer. J
Herren gaf och Herren tog, välsignadt vare Herrens
namn, sade riksrådet.
— Amen! tilläde fru Malin fromt.
— Bättre är, att Helena är död, än om hon skulle
vara skändad. Nu är hennes minne rent. Herren har
straffat henne och allt vare henne förlåtet.
— Ja, ja!
. - Men förfärlig har helt visst det arma barnets död
vant.
„ . .,7 °’ min Gud! IIvar fick du besked om olyckan
Eskil? 17 ’
— På Björkfjärdens is.
— Helena har då drunknat? Du träffade Torsten eller
Eoila, som sade dig detta?
— Nej, de fega uslingarna tyckas ha flytt från Helena
och gifvit henne till spillo!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
