Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—- I frysen, barn. Med vår nådige konungs tillåtelse
vill jag gifva er varma kläder.
— Gud skydde och belöne Eders nåde, sade Torsten
och flickorna på en gång.
— I kunnen sjunga, mina vänner?
- Ja!
— Kunnen I sjunga jig–––-Liten Karin?
Hon hade svårt med att komma fram med frågan, men
konungen hade befallt det och hon måste lyda.
Bolla såg på jungfru Helena, hvilken svarade:
—|ja, Eders nåde, jag kan den visan.
— Inte din bror?
- Nej!
— Sjung den då, min vän, det är på konungens be-
fallning, jag ber dig derom.
— Må jag kunna sjunga min nådige konung och Eders
nåde till behag, stammade jungfru Helena.
— Kan du spela luta? frågade Karin.
— Ja, Eders nåde, något.
— Tag då lutan, som hänger der, och spela till din
sång, mitt barn.
Hon visade på en luta, hvilken hängde på ena
väggen.
Jungfru Helena tog ned densamma, lät sina fingrar
löpa ett par tag öfver strängarne för att höra, om den var
stämd och derefter började hon sjunga med känsla och
innerlighet:
Och liten Karin tjente på unge kungens gård;
Hon lyste som en stjerna bland alla tärnor små.
Hon lyste som en stjerna bland alla tärnor små;
Ocb unge kungen talte till liten Karin så:
Och hör du, liten Karin, säg vill du blifva min?
Grå hästen och gullsadelen den vill jag gifva dig.
Grå hästen och gullsadelen jag passar inte på!
Gif dem din unga drottning; låt mig med äran gå»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
