Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOFEMTE KAPITLET,
Maskerna falla.
oh liten Karin lefver så skön och kärleksfull
Hos Erik — hennes hjerta är rikt på ädelt gull,
ljöd en stämma alldeles oförmodadt. — De båda
tiggarbarnen sågo sig förvånade omkring och
lycka var det, om inte till och med den blinde gub-
ben slog upp sina ögon och såg sig omkring i rum-
met, hvilket syntes vara alldeles tomt med undantag
af konungen, Karin Månsdotter och de tre främlin-
garne.
Men konungen syntes inte alls förvånad. Han
utropade i stället skrattande:
— Hvar är du, Chicot, din toker! Kom fram, att jag
får belöna dig för din sanningsenlighet. Karins hjerta är
nf guld, det är visst.
Narren, hvilken legat gömd under en möbel i rummet,
kröp fram, sägande:
— Jag tackar dig, bror Erik, för musikunderhållningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
