Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562 —
Karin Månsdotter hade emellertid åter dragit konungen
ned till sig och hon smög sitt hufvud nära hans och hvi-
skade till honom ömma och lugnande ord, under det att
hennes händer mildt ströko öfver hans lockar.
Konungen, hvilken brusat upp mot Chicot och äfven
skulle ha misshandlat honom, om han hunnit gripa honom,
blef lugnare och slutligen sade han:
— Hur sjöng du?
Narren sjöng om sin för tillfället imrpoviserade vers
till melodien: Liten Karin:
Kung Erik älskar Karin och. kärlek är hon värd; —
Långt bättre menskor älska än »rätta» dem med svärd!
— Ja, sade konungen. Första raden i denna vers skall
du sjunga ut för hela Svea rike. Hela landet må veta, att
jag älskar Karin Månsdotter. Hela verlden skall veta detl
Han tystnade hastigt och såg drömmande framför sig.
Hvarken Karin Månsdotter eller narren vågade nu säga nå-
got, ty de visste, att konungen, om han blef störd i sina
drömmerier, blef ytterst häftig och han kunde då göra dåd,
hvilka han helt visst skulle velat ha ogjorda, när han kom
till besinning. Det föreföll, när konungen stördes i sina
drömmar, som om förnuftet helt och hållet öfvergaf honom.
Den listige Göran Person visste detta mer än väl och
han passade ofta på att störa konungen i hans drömmar
för att hålla fram för honom en dödsdom att underteckna.
Vanligtvis blef då domen underskrifven. Göran Person var
då ej sen att sätta den i verkställighet och när konungen
ångrade sig och ville gifva nåd, var vanligtvis den döds-
dömde redan afrättad — eller »rättad», som det helt enkelt
hette på den tidens språk.
Nu satt konungen, som sagdt, drömmande och tyst och
ingen störde honom.
Slutligen reste han upp sitt något framåtlutande huf-
vud, böjde det bakåt och såg upp på Karin. Hans blickar
sökte och funno hennes:
— Ja, Karin, sade han. Hela verlden skall veta, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
