- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
563

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 563 —
du är älskad af en konung, hela verlden skall äfven veta,
att du är värd denna kärlek. Drottningar och furstinnor
ha föraktat mina anbud. — Ah, jag dåre! Jag har vredgats
deröfver! Jag borde gladts deråt i stället! Det var himlen,
som ville visa mig, att här i mitt eget land fans en qvinna
mera värd min kärlek än alla verldens furstinnor! Du är
min brud, min huldgudinna, Karin! Du är min glädje och
min lycka! Hat och split gro kring mig; men här i din
famn har jag lyckan, den stilla lyckan, den sanna lyckan!
Han tryckte ömt hennes ena hand, obekymrad om att
narren och de tre främlingarne sågo det.
— Bror Erik, sade narren, får jag tyda dig gåtan?
— Hvilken gåta?
— Jag sade, att du var en visa i landet. Hade inte
stolts jungfrun varit, hade nog nu min arma rygg varit
randigare, än min brokiga drägt är det, ty du blef ond, bror
Erik, när jag sade, att du är en visa i landet. Får jag nu
tyda gåtan, är jag viss på, att du blir god igen på mig.
— Tala! sade kungen lakoniskt.
— Tack, bror Erik, utropade Chicot. Då må du veta,
att öfverallt i landet sjunges Liten Karin, den gamla folk-
visan, och den sjunges så här:
»Och liten Karin tjente uppä kung Eriks gärd»
Och så talas det om i landet, att kung Erik nu fått en
brud och den bruden är liten Karin! — Derför har jag
rätt och sant, då jag säger, att du är en visa i landet,
bror Erik.
Den visan må man sjunga högt och gladt ! utropade
konungen och en blixt af glädje for ur hans annars dystra
och drömmande ögon.
— Man sjunger ännu mera om dig, bror Erik, fort-
for narren.
— Hvad då?
Jo, man sjunger om äran, som är din förtrogna.
Man sjunger om dina vapens glans.
— Den visan må man äfven sjunga. Mina vapen
segra! utropade konungen i hänryckning. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0567.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free