Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 566 —
Göran Person stannade genast.
— Ers majestät befaller och jag, fattige man, lyder.
— Lemna oss alla! befallde konungen Karin Månsdot-
ter, narren och de tre främlingarne.
Karin sände konungen en öm och bedjande blick, men
han tycktes inte vilja se densamma. Hon hade derför in-
gen annan råd än att lyda tillsägelsen.
Narren var redan vid dörren, der de tre främlingarne
stodo, och dit gick nu äfven
den fagra Karin, helt sakta sä-
gande dem:
— Följen mig, mina vän-
ner. Hungriga skolen I ej gå
från kungens slott.
Hon gick ut följd af tig-
garne och Chicot och — konun-
gen och Göran Person blefvo
ensamma.
Utkomna ur det rum, der
konungen dvaldes och der han
kanske nu skulle underskrifva
en dödsdom, gåfvo de tre främ-
lingarne hvarandra tecken och
en af de fattiga gossarne —
jungfru Helena Eskilsdotter —
skyndade sig fram till Karin
Månsdotter, hvilken syntes ha för
afsigt att gå vidare.
— Jungfru Karin! sade jungfru Helena brådskande.
Karin Månsdotter vände sig om.
— Hvad vill du mitt barn? frågade hon.
Då kastade sig tiggargossen på sina knän framför henne
och gubben och den andra gossen knäböjde på afstånd.
— Hvad vill detta säga? utropade Karin Månsdotter
och såg förvånad på de tre knäböjande menniskorna, samt
lyfte sina blickar äfven stundom till Chicot, hvilken tyck-
tes vara lika förvånad som hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
