Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 574
Karin Månsdotter vände sig hastigt om och såg på
Bolla, sägande:
— I sägen åt hvarandra Bolla och Helena. Minnens,
att I ären kamrater nu. Det är orätt att bedraga verlden,
jag vet det; men för att rädda ett menniskolif och en ädel
adelsjunkers ära — — —
Hon fortsatte ej längre, hvilket ej heller behöfdes; ty
både jnngfru Helena och Bolla förstodo henne ändå. —
Hon lemnade dem för att gå in till konungen, hvilken
nu borde ha slutat sitt samtal med Göran Person.
Jungfru Helena och Bolla började genast med att klippa
till tyget till sina klädningar.
Litet då och då gingo tjenare genom rummet. Dessa
voro nyfikna och pratsjuka, men hvarken jungfru Helena
eller Bolla voro måna om deras sällskap.
Tre flickor, hvilka alla varit inne hos de nya kammar
tärnorna hos Karin Månsdotter, stötte tillsammans i en
kammare sqvallrande.
—• Har du sett de nya tärnorna? sade en.
— Vattlagda synas de mig vara.
— Åtminstone den ena.
— Den uppnästa har mera färg.
— Skall det vara fint att vara blek?
— Hvad vet jag.
— Hvar ha de kommit ifrån?
— Det är ej godt att veta.
— Ingen har sett, när de gått in i slottet.
— Kanske de äro hexjungfrur.
— Gud vare oss nådig.
— Hade inte jungfru Karin nog med tärnor förut’tion?
— Nej, ser du, ju mera uppkomling, desto mera tje-
nare, begriper du.
— Tyst! Tyst!
— Ah prat!
— Var inte för säker.
—-Jag säger intet ondt.
— Du talar om uppkomling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
