Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 575 —
— Ja, det må jag väl göra. Hvem vet inte, att jung-
fru Karin Månsdotters far är korpral.
— Väpnare är han.
— Det hindrar inte, att han också är korpral. Och i
alla fall är hon, som nu står så högt i gunst hos konun-
gen, ingenting annat än en uppkomling.
■.y*? Kan väl vara. Men man talar inte derom.
— Om jag kunde begripa, hvad kungen ser på henne.
— Kärleken är blind.
— Nog har jag — ja I också hafven det — lika skön
figur som Karin Månsdotter.
— Det fallerar inte.
— Men ingen kung bryr sig om oss.
— Kungen kan väl inte älska alla.
— Men hvarför just henne?
— Kärleken är ett underligt ting.
— Och det der ljusa håret — —- —
— Det hör till svenska färgerna, begriper du.
— Gult hår och blå ögon, det är ju riktigt svenskt,
ty vår flagga, som kung Gösta införde, är ju blå och gul.
— Men inte kan väl kungen älska henne blott för det?
— Hon är så god.
—- Inte har hon varit god mot mig.
— Hon är annars god mot alla.
— Mig har hon blott grälat på och hotat att köra
bort mig.
— Du har inte lydt hennes befallningar då.
— Ja, det grämer mig, att jag skall lyda en väpnare-
eller korpraldotter, när jag tänker på, att min far var
slottsfogde.
— Lyda måste du dock, om du vill vara qvar i din plats.
— Det är nog, för att jag skall bort, som de der flic-
korna kommit hit.
— Ej behöfves två för att ersätta dig.
—- Fler än jag kanske skola bort.
— Det händer.
— Tysti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
