Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 606 —
— Kära du, hvarmed skulle jag döda tiden? Du kan
inte göra dig ett begrepp om ungkarlslifvets skuggor och
dagrar. En gång försökte jag verkligen att hushålla för
mig sjelf — det var en tid, då kassan var ovanligt dålig.
Jag köpte smör och bröd, samt kokade sjelf min gröt. —
Men det blef för tråkigt. Jag blef så dyster och me-
lankolisk.
— Nå, men då stördes du ju inte af en pratande all-
mänhet, af junkrar, gom gormade för ingenting, då kunde
du ju drömma vid din pokal och kasta upp fotterna på
dina stolar, bäst du behagade.
— Alldeles riktigt; jag rådde mig sjelf. Men jag kan
inte förklara det — — — Menniskan ändrar nog natur —
— — Den der perioden i mitt lif ligger ju föröfrigt så
långt tillbaka i tiden — — —
Den gamla frun fattade hans ena hand och sade med
darrande stämma:
— Kära du, jag skall tala om för dig, hvad, som fat-
tades dig och hvad, som vållade din förändring. Det är
just detsamma, som skapat vår lycka: Vårt heml Om jag
kunde dikta, skulle jag skrifva en saga om den sällsamma
ande, hvilken sväfvar kring gamla skänkar och kistor samt
besjälar hundratals små ting. Jag skulle skrifva om en
fridfull ande, hvilken gör dig allt hemtrefligt, kärt och be-
hagligt; hvilken gör dig maten välsmakande; som förmår
att göra dig din gamle länstol, hvilken numera ingen skulle vilja
köpa för en daler, så dyrbar; och som förlänar din gamla
hustru, hvilken numera är skrynklig och gråhårig, en smula
kraft att fängsla sin »stormvind» till man.
— Du gråter?
Han drog henne mildt till sitt bröst och slog sina ar-
mar kring hennes gestalt.
— Tror du inte på min kärlek? tilläde han.
Hon svarade ej. —- Efter några ögonblick höjde hon
upp sitt hufvud och såg honom stadigt in i ögonen:
— Mins du den der jungfru Susanna?
Han blef förargad och utropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
