- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
607

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 607
— Hvarför komma fram med sådant?
— Jag vill inte göra dig någon förebråelse, Stephan.
Hvad som en gång fängslade dig hos jungfrun, var inga-
lunda kärlek — nej, det var hennes skönhet, hennes ung-
dom och hennes storartade uppträdande. Du gör derför
orätt, då du vill omgifva-denna så kallade kärlek med en
helgongloria, som den alls icke förtjenar, men hvilken fras-
makare och gycklare så ofta pläga tala om. —Nej, Stephan,
kärleken är något helt annat. —• Jag var en enfaldig qvinna
utan fagert utseende, jag åldrades hastigt, emedan jag un-
der mina bästa år uppoffrade mig för mina barn — hvad
skulle jag då kunna bjuda dig gent emot den yppighet
och bländande skönhet, som kommit på jungfruns lottl
Och, Stephan, ehuru inte ett ord af klagan kom öfver mina
läppar — var du ofta butter och tvär samt drog dig till-
baka från hustru och barn. Dolda och väldiga krafter
stredo om oss. Har jag inte rätt? Du besegrade kärleken
till Susanna och den som var dig behjelplig vid denna se-
ger, det var just samma goda ande, hvilken vi ha att tacka
för vår lycka.
De blefvo båda tysta. Utanför tjöt stormen och det
blef allt mörkare i rummet. — Då hördes plötsligen tunga
steg närma sig. — Fru Anna log.
— Det är Herman, sade hon, jag känner igen hans
steg. Han stampar i, när han går, som en Goliath, ehuru
han är tam som en hämpling.
Den gamle herrn sprang upp, utropande:
— Barnen äro med; jag hör deras stämmor!
— Sade jag dig inte, att de skulle komma? Hade det
äfven regnat eld och svafvel, så hade de kommit i alla fall
Hemmets milda ande för dem hit.
Gubben lyssnade vid dörren.
— Karolina är också med.
— Ah — hvad säger du! Hon borde ha hållit sig
hemma till följd af hennes — tillstånd och det rasande
ovädret, i hvilket hon nu fått färdas två hela timmar.
Men hon hade väl ingen ro, förrän hon fick följa med, de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0611.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free