Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
621 —
— Af barmhertighet gif mig en beta bröd och en dryck
vatten, sade den främmande.
Gubben drog sig tillbaka.
— Hvem är ni, frågade han?
— En flykting! svarade mannen.
— En missdådare kanske?
— Nej, jag är en ärlig mans tjenare.
— Hvarför då denna brådska?
— Ni skall få veta allt. Gif mig blott en beta bröd
och en dryck vatten. Min häst och jag skola dela väl-
fägnaden.
— För ned hästen i stallet. Hvem ni än är, skall ni inte
behöfva rida hungrig härifrån.
— Gud välsigna er! svarade mannen och han förde
derpå sin häst ned i stallet.
Gubben gick emellertid in igen ganska illa till mods
samt tillsade sin hustru, att hon skulle ställa i ordning mat
åt en främling, som syntes vara mycket misstänkt, men
ändock skulle mättas, då han inte bad om annat.
Gudi lof, att vi ej äro ensamma, sade gumman.
Då skulle jag ej släppt in mannen, förklarade
gubben.
— Jo, min vän, det hade du alltid gjort. Din gäst-
frihet och ditt glada lynne liknande stormvinden kunna
inte stäfjas.
— Gästfriheten är en nationaldygd här i vårt sköna
fädernesland.
’ ’ En dygd, som kan vara farlig, om man hugsvalar
farliga gäster.
— Hvem skulle vilja oss gamla något?
Hvem vet! Om de ej vilja oss något, kunna de onda
menniskorna dock fika efter våra egodelar.
— Skynda dig med maten, Anna.
— Ja, ja! Måtte det inte vara någon röfvare.
— Vi äro många män här.
Nog skola vi hålla honom varm, om han vill något,
ondt, sade de båda gästerna lugnande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
