Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 622 —
Gumman gick ut för att ställa om maten åt den objudne
gästen.
Straxt derpå kom han från stallet. — Det var Torsten,
junker Holgers väpnare.
Han blef ombedd att komma in i främmandestugan,
der herr Stephan och hans gäster voro samlade.
— En välkomstdryck, hvem du än är, sade herr Stephan
och räckte Torsten en välkomma, hvilken han emottog och
tömde.
— Tack tillbaka, sade Torsten, sedan han druckit. Jag
är en ärlig man och reser i allvarliga ärenden.
— Du kommer från Stockholm?
— Ja!
— Ät nu, medan du talar och hvila sedan ut.
— Tack herre! Maten skall jag ej säga nej för; men
hvilan får allt vara. Det är ej tid för tjenaren att hvila,
när hans herre är i fara.
— Du talar i gåtor, min gode man, frukta intet; hvad
har du på hjertat?
— Onda tidender herre. Gud tröste hvar redlig inan
i Svea landamären.
— Vår nådige konung och Svea rikes lag — — —
—■ Lagens herre är prokuratorn Göran Persson och vår
nådige konung är från sina sinnen.
— Guds död, karl! Du talar hufvudet af dig.
— Jag menar, att intet hufvud i dessa tider sitter sä-
kert på sveamäns halsar.
— Förklara dig!
— Det skall jag. — Jag är väpnare hos junker Hol-
ger Svanteson Grip.
— Svante Holgersons till Hjortsberga son?
— Så är det, herre.
— Herr Svante Holgerson är min gode stallbroder.
Många bägare ha vi tömt tillsammans i vår ungdom.
— Sörj då, herre! Förbannelsen hvilar nu tungt öfver
herr Svante Holgersons hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
