Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 656 —
föregående gången. Den gnisslade och föll slutligen upp
och ned på golfvet.
— Måtte ingen höra oss, sade junkern.
— Har ingen fara.
— Ni fruktade lyssnare så mycket förut?
— Ja, då var jag inte säker på min sak.
— Är ni det nu?
— Ja!
— Hur förklara det?
Det är mycket enkelt. Hade vi haft lyssnare, skulle
vi inte så länge fått vara i fred. Då skulle man för länge-
sedan ha kommit in till oss och flyttat oss till ett annat
hvalf eller skilt oss åt. Nu fruktar jag ingenting i den
vägen.
Väl, om ni hade rätt. — Låtom oss nu se på
stenen.
— Den är lika fast och hel den, som de andra.
— Hvad var det, som höll den tillbaka så mycket?
Vi skola se efter. Stick ned handen i hålet ni, jun-
ker. Nu kan det vara er tur att få tag i dödskallar och
benknotor.
På detta grunda djup bör man inte frukta att hitta
sådana saker.
— Osvuret är bäst. Fängelserna gömma mycket, som
den yttre verlden inte har en aning om.
— Det är sannt.
Men jag har inte lust att komma i vidare beröring
med de döda. Ni får undersöka hålet, junker.
— Det skall jag, men troligen finner jag intet, som
kan vara oss till nytta.
— Må så vara. Vi skola åtminstone veta, hvad det
var, som gjorde, att stenen var så svår att vända.
Junkern förde ned sin ena hand i hålet efter stenen.
— Nå, hvad finner ni? frågade fältskärn.
— Endast jord.
— Idgenting annat?
- Nej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
