Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
657 —
Det var besynnerligt. Då är det fördöme mig en
trollsten, som vi fått tag i.
— Jo, väntal
— Nå?
Här äro ett par uppstående tingestar. Minsann tror
jag inte, att det är jerntenar.
— Hvad säger ni?
Ja, känn efter sjelf. Ni förstår er på detta bättre
än jag.
Junkern reste sig upp och fältskärn, som nu inte vi-
dare fraktade att finna dödskallar och benknotor i hålet,
kastade sig öfver detsamma och stack ned sin ena hand deri.
— Ja, det är verkligen jerntenar. Troligtvis ha en
gång i tiden alla stenarne här i golfvet varit fastsatta med
jerntenar, hvilka sedan på sina ställen försvunnit och blif-
vit förtärda af tidens tand eller lossbrutna af några olyck-
liga fångar, som vi.
— Om vi kunde få upp dem!
— Det måste vi försöka.
— Tror ni, att man kan göra knifvar af dem.
Det skall nog gå. Vi skola slipa dem mot dessa
flinthårda stenar.
Han fattade om den ena jerntenen och försökte att
bryta upp den. Men den satt som berg. Då fattade han
om den andra, hvilken var lättare åtkomlig, alldenstund
’den stod något på sned och på detta sätt var mera aliägs-
nad från den närmaste stenen än den andra tenen.
— Tror ni det lyckas? frågade junkern ifrigt.
— Ja, den här besten sitter inte så hårdt som den
andra.
— Om jag kunde hjelpa er!
||y, Inte mer än en i sänder kan arbeta här nere i hå-
let. Ni får fortsätta, när jag tröttnar.
— Att mina krafter skola vara så svaga!
Tacka Göran Persson för det. Han har tagit kraf-
terna från mången ärlig man; men jag tänker, han väl en
gång får sota för det och det är honom väl undt, den blod-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
