Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 660 —
— Jag skall veta att täppa till mumien på den som
vågar knysta, sade fältskärn rått.
— Jag vill inte höra ett sådant språk.
— Ni är en dålig kamrat.
— Kanske bättre än de flesta, men ni förstår mig inte,
det är allt, sade junkern. Vi syfta båda åt samma mål,
nämligen friheten; men att på ett barbariskt och rått sätt
vinna den, vill jag ej.
Fältskärn svarade intet utan började i stället att hvissla
på en visa, som mycket sjöngs vid denna tid af folket, un-
der det- att han satte sig vid den uppbrutna stenen och
började slipa det ena jernet.
— Häll litet vatten på stenen junker, sade han afbry-
tande sin hvissling.
Junkern efterkom hans begäran, hvarefter fältskärn åter
började hvissla och slipa.
— Går det att slipa? frågade junkern efter en stund.
— Ja, det går bra.
— Hvilken tur att hitta dessa jerntenar.
Fältskärn svarade inte derpå utan slipade af alla kraf-
ter, tills han kände sig uttröttad, då han steg upp.
— Nu är det bäst att vältra ned »slipstenen», menar
jag, sade han, vi få fortsätta arbetet, när fångvaktarn gått.
— Då är det alldeles mörkt.
— Jag har kattögon och ser i mörkret lika bra som
vid dagsljus.
De gömde tenarne under hvar sin bädd och hjelptes
derefter åt att häfva ned stenen.
— Måtte den inte sjunka så djupt, att vi inte få upp
den igen, sade junkern.
— Har ingen fara, vi ha ju verktyg nu att bända med.
— Ingen kan tänka att två jerntenar skola kuuna vara
till så mycken nytta.
— En fånge, som är beröfvad allt, förstår att af den
minsta sak, han finner, göra sig nytta. Ingen är så upp-
finningsrik som en fånge.
— Tyst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
