Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 659
— Egen frihet är mera värd än en fångvaktares lif,
menar jag.
Junkern skakade illa till mods på hufvudet.
— Se så, utropade fältskärn, nu har jag hemtat kraf-
ter och nu vill jag försöka igen att få loss den der jern-
tenen.
Och han började åter sitt arbete med samma ifver som
förut och med bättre resultat än då; ty inom kort hade
han jerntenen i sin hand.
Här är besten, sade han och lyfte jernbiten öfver
sitt hufvud.
— Godt! Tror ni, att ni kan göra den hvass?
— Det kan jag och det är föröfrigt ingen konst; ty
den är hvass förut. Vi måste blott slipa bort litet rost,
så ha vi en bra knif. Synd, att den andra tenen sitter så
fast, som den gör; vi skulle just kunna behöfva hvar sin
knif.
— Kanske det andra jernstycket sitter lösare nu, se-
dan jorden blifvit rubbad af denna.
Ni har rätt, jag vill försöka med den andra också.
Och han lemnade den första jerntenen ifrån sig samt
började arbeta med den andra, hvilken verkligen ej längre
satt så fast som förut. Det gick till och med ganska lätt
att få den loss, till de båda fångarnes glädje.
— Ar den der lika hvass som den här? frågade jun-
kern.
— Det är den, om inte ännu hvassare. Den är all-
deles kilformig.
— Lägga vi tillbaka stenen nu?
Ja — men vänta! — Vi kunna dröja dermed och
slipa jernen på den först.
— Måtte ingen höra oss.
— Den lede skall taga den, som vågar störa oss. Nu
äro vi ej längre obeväpnade.
Var inte öfvermodig. Det finns mycket folk i Dra-
ketornet och med lätthet skola vi öfvermannas, om vakten
tillkallas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
