Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 691 —
der att åskan rullade med ett förfärande dån ötver deras
hufvuden.
Plötsligt öppnade sig himlen och nedsände en blän-
dande blixtstråle till jorden. Den träffade Manfreds sten,
hvilken öppnade sig och ur hvilken framträdde en gräslig
skepnad. Hela hufvudet på denna skepnad var omviradt
af fräsande ormar, hvilka under häftiga slingringar utsträckte
siua treuddade tungor åt olika håll och stundom gjorde sina
kroppar så långa, att junkern måste draga sig tillbaka för
att ej bli träffad af deras giftiga bett.
Till ytterlighet förfärad vände han sig då till jungfru
Helena för att föra henne från denna farliga plats.
Då märkte han, att den präktiga och dyrbara dräkten
blifvit sliten af henne och hon stod nu i en hvit och tunn
klädning framför honom, hennes ögon voro förgråtna och den
vackra gröna, kronan på hennes hufvud hade blifvit för-
vandlad till en ful tistel som, sårade hennes panna.
HelenaI hörde junkern sig sjelf utropa. Helena, för
Guds skull, hvarföUdenna förändring!
Gråtande sträckte hon då sina händer mot honom.
— Bort med denna tistel ! ropade han och ville rycka ti-
steln från hennes hjessa; men han drog sig hastigt och
förskräckt tillbaka, då ur tisteln äfven reste sig fräsande en
orm, hvilken hade ett menniskohufvud, som han väl kände
igen.
Det var riddar Gustaf Stenssons.
Vredgad drog då junkern sitt svärd för att döda detta
odjur, men hans svärd sprang i stycken och jorden remnade
samt bildade mellan honom och jungfrun ett djupt svalg, ur
livilket lågor slogo upp och gjorde hvarje öfvergång omöjlig.
Under ett anskri vaknade junkern upp från denna
gräsliga dröm.
— Hvad är det, junker? sporde fältskärn, som låg va-
ken och hörde ropet.
— Jag drömde en gräslig dröm, som väckte mig.
— Det berodde nog på, att ni hade benkammaren i
tankarne, när ni somnade. Jag har inte kunnat sofva alls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
