Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 692
för de der fördömda benknotorna. Blott jag slumrat in, har jag
tyckt mig se benrangel dansa kring mig och äfven har jag
plågats af syner från branden, som jag anstiftade. Jag vet
ej, hvad det är med mig. I han visst gjort mig pjåkig,
junker.
Junker Holger svarade intet. Han slöt åter ögonen
och sömnen kom tillbaka och med densamma drömmen.
Denna gång såg han sig sjelf ligga i ett bråddjup.
Det var afton och stjernorna brunno skönt öfver hans huf-
vud på en himmel, som var alldeles molnfri.
Han arbetade för att komma upp, men djupets sidor
’ or° för hala, för att han skulle kunna klättra uppför
desamma.
Då det var underligt — fann han, att tvenne af
stjernorna blefvo allt större och större och större, allt kla-
rare och klarare. Det såg ut, som om de närmade sig dju-
pet och när han såg på dem riktigt, fann han, att det var
ett ansigte i hvarje stjerna, — Och han kände väl dessa
ansigten. Det ena var Karin Månsdotters och det andra
jungfru Helenas. De logo så godt mot honom och när de
voro helt nära jorden sände de ned liksom trådar af guld
till djupet.
Men då junkern såg på dessa trådar, fann han, att de
bestodo af länkar och hvarje länk hade lif och rörde sig,
länkarne blefvo allt större och större, allt underligare och
underligare och nu märkte han att länkarne alls inte sutto
tillsammans utan voro alldeles fria från hvarandra.
Det var en massa englar skinande i förklaradt ljus,
hvilka stego ned i djupet,
De togo junkern på sina händer och lyfte honom, lik-
som om han varit en fjäder, samt förde honom uppåt.
Nu hade de två stora stjernorna förändrat sig ännu
mera. De utgjordes inte längre af blott hufvuden. De voro
nu hela kroppar, Karin Månsdotters och jungfru Helenas
figurer.
Båda pekade uppåt rymden mot en stjerna, hvilken
junkern förut icke varsnat. Dit förde nu englarne honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
