Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
724 —
fiam till nattetid, hade de gått ut för att leta efter mig.
Fai hade då gått vägen mot byn, men mor hade tagit
genvägen genom skogen och så fann hon mig sofvande
vid bäcken.
— Men aldrig glömmer jag den synen, fortsatte hon.
— Det var ju en dröm, sade konungen.
— Ja, slutet på synen var en dröm. Jag talade sedan
om den för mor och far. De skakade på sina hufvuden
och menade, att jag kunde ha ondt af, att jag varit bland
trollen nattetid.
Moi gick derför en dag med mig till en spågumma,
som bodde i en halft förfallen stuga midt i djupa finnsko-
gen och omtalade för henne mitt äfventyr.
Spågumman ritade några märkvärdiga streck öfver
min hand med en klipping, som mor gifvit henne och der-
efter sade hon:
Den här flickan är född på halmbädd, men hon
skall komma att ligga på ejderdun, innan hon dör. —
Karin tystnade nu.
Den finngumman kunde allt finna på sanningen,
sade Chicot, hvilken var den, som bröt tystnaden.
Ack ja! sade Karin. Allt sedan den stunden, då
min nådige konung befallde, att jag skulle föras hit upp
till Stockholms slott, har jag ofta tänkt på min syn i sko-
gen den der natten och på finngummans spådom.
- Det är ingen trollkung I kommit till, stolts jungfru.
Ack nej, det är till Svearikes stormäktigste konung,
som den fattiga väpnardottern kommit.
Konungen steg upp.
Du såg folket buga sig för dig, Karin? sade han
frågande.
Ej var det för mig, men väl för bergakungen.
Så skall Sveriges folk buga sig för dig, mitt barn.
— O, nej, nej, Erik, nej, nej! utropade Karin och
sprang fram till konungen.
— Jag vill det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
