Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
725
— Nej, Erik! Låt mig förblifva, der jag är, Uppväck
ej harm bland folket genom att — — —
— Tyst! befallde konungen strängt. — Tag lutan och
sjung för mig.
Den konungsliga befallningen måste åtlydas och Karin
Månsdotter skyndade sig att ta lutan, på hvilken hon knäppte
samt sjöng:
Och jungfrun hon skulle sig åt ottesången gå;
— Tiden görs mig lång. —
Så gick hon den vägen, der höga berget låg.
— Men jag vet, att sorgen är tung. —
Hon klappade på bergadörrn med fingrarna små:
— Tiden görs mig lång. —
Statt upp, du höga bergakung, drag låsen ifrå.
—• Men jag vet, att sorgen är tung. —
Och upp steg bergakungen, drog låsen ifrå,
— Tiden görs mig lång. —
. Så bar han den bruden i silkessängen blå.
— Men jag vet, att sorgen är tung. —
Så var hon i berget i åtta runda år,
— Tiden görs mig lång. —
Fick sönerna sju och en dotter så båld.
— Men jag vet, att sorgen är tung. —
Jungfrun hon gångar sig för bergakungen stå:
— Tiden görs mig lång. —
Ack gifve, att jag finge till moder min hemgå!
— Men jag vet, att sorgen är tung. —
Och nog kan du hem till din moder få gå,
— Tiden görs mig lång. —
Blott att du ej vill nämna sju namnen de små.
— Men jag vet, att sorgen är tung. —
Och när som hon kom på sin kära moders gård,
—- Tiden görs mig lång. —
Ute för henne huldmoderen står.
— Men jag vet, att sorgen är tung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
