Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 727 -
Så redo de sig öfver den mörka, långa skog:
— Tiden görs mig lång. —
Hon bitterl’gen gret; men bergakungen log.
— Men jag vet, att sorgen är tung. —
Så glngo de berget sex gånger omkring;
— Tiden görs mig lång. —
Så öppnades dörren och de stego in.
— Men jag vet, att sorgen är tung. —
Ung dotteren framsatte den röda gullstol:
—• Tiden görs mig lång. —
O, hvilen er här, min sorgebundna mori
— Men jag vet, att sorgen är tung. —
Och hemta mig in de karen med mjöd;
— Tiden görs mig lång. —
Derur vill jag dricka mig sjelfvan tili död.
— Men jag vet, att sorgen är tung. —
Och första dricken hon af mjödkaren drack.
— Tiden görs mig lång. —
Hennes ögon de lycktes och hjertat det brast,
— Men jag vet, att sorgen är tung. —
Under det att Karin sjungit, hade konungen gått af
och an i rummet. Chicot hade dragit sig tillbaka till ett
hörn och hörde der på sången, hvilken han tyckte var
nästan som en historia öfver Karin sjelf, om man undan-
tager sjelfva slutet på den gamla svenska folkvisan, hvil-
ken narren nu hörde för första gången.
När hon slutat sjunga, sade kungen intet på en god
stund och både narren och Karin voro äfven tysta. —
Det syntes, att någon tanke hade blifvit fast i konun-
gens hjärna. Ovisst var, om den var god eller ond; kan-
ske det var rättare att säga, att det var ovisst om den var
klar eller förvirrad. Ty konung Eriks tankar voro icke af
ond natur, när han kunde tänka klart. Det var endast,
när en slöja lade sig öfver hans själsliga egenskaper, som
han blef grym.
Slutligen, konungen hade då länge gått framåt i rum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
