- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
884

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 884 —
Konungen ville dock att det skulle bli riktigt muntert
och för den skull drack han med alla och drack mycket.
Röda flammor började låga på hans ansikte och ögonen
fingo en underlig glans. Hans röst blef skarp och hans
skratt mycket bullrande.
Drottningen såg understundom bedjande på honom,
under det att hon lade sin hand på hans ena knä för att
kalla honom till sig sjelf. Hon fasade för den tanken, att
hennes höge gemål skulle berusa sig på en sådan fest som
denna och det i åsynen af Sveriges förnämsta adelsmän
samt deras frugor och döttrar.
Men konungen lät sig inte hindras från att fortsätta
sitt drickande och han höll på att förvandla hela krönings-
middagen till en bacchanal, då drottning Karin fann, att
hon måste tala till honom ett varningens ord. Hon skulle
så gerna önskat, att hon sluppit detta och att konungen
tagit sig till vara genom påverkan af hennes tysta var-
ningar. Men denna hennes önskan kom henne på
skam.
Ännu en gång lade hon sin hand på hans knä och
sade i detsamma nästan hviskande men dock med ett bed-
jande tonfall;
— Erik!
Han hörde henne inte.
En skål för glädjen! ropade konungen.
Och han höjde sin bägare.
— En skål för glädjen! stormade flera af gästerna.
— Herkules!
— Ers Majestät!
Har du en sång för glädjen, så låt höra.
— Det har jag nådig herre, svarade narren och han
fattade sin luta, hvilken han hade i beredskap samt knäppte
på dess strängar och-uttalade följande rimmade triad, all-
denstund han inte hade sångröst utan alltid, när han skulle
till lutespel utföra ett stycke talade det inläggande i de-
klamationen all den känsla, hvaraf han var mäktig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0888.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free