Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 885 —
Liksom fågeln glädjen svingar
Sig till skyn på purpurvingar,
Sväfvar öfver haf och land
Öfver skog och berg och strand. —
— BravoI Skål för den flygande glädjen! ropade
konungen.
— Måtte den aldrig bli den flyende, inföll Göran.
Persson.
— Hvad säger du — svartkappa, sade konungen.
— Jag önskar, att glädjen måtte bli bofast hos Ers
Majestät, svarade Göran Persson artigt och drack.
— Bofast glädje har jag, då jag har min Karin, ty
hon är min glädje. Fortsätt Herkules, om du har en vers
till.
Narren lydde:
Sanna glädjen ej skall falla!
Stark är vingaparets kraft.
Vi den ena »Hoppet» kalla
Och den andra »Drufvans safti»
— Bra, din slyngel, utropade konungen, men du talar
inte ett ord om kärleken.
— Kärleken följer hoppet, Ers Majestät, svarade narren.
— Skål då för glädjens vingapar! sade konungen.
Alla bägare höjdes. Men i detsamma lade drottning
Karin åter sin hand på sin gemåls knä och sade denna
gång:
— Erik! Tänk på dig sjelf.
— Fortsätt Herkules! ropade konungen.
Narren knäppte ånyo på lutans strängar och deklame-
rade, under det att konungen tog i sin drottningens hand,
som hon lagt på hans knä och förde den till sina läppar:
Genom vindens milda fläktar
Hoppet hviskar mod och kraft
Och sin ljufva gudanektar
Skänker drufvans gyllne saft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
