- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
930

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 930 —
Just som dessa ord uttalades, blef det gny och skrik
ute på gatan.
— Hvad är det? Hvad är det? utropade Sven Vin-
tappare.
— Nu ha de nog fått tag i den skurken till prokura-
tor, sade Per i Porten och reste sig upp.
Alla hans vänner följde hans exempel och de lemnade
fader Svens källare.
Det var, som Per Krämare trott. Den uppretade folk-
massan hade fått reda på Göran Persson.
Prokuratorn hade, när han fann, att hertigarnes om-
buds begäran att få honom utlemnad började göra konun-
gen vankelmodig, dragit sig obemärk bort från rikssalen i
afsikt att sätta sin person i säkerhet. Men han hade inte
gått hem, alldenstund han väl förstod, att han der skulle
bli sökt först, han anade nämligen, att folket, äfven om
konungen ej skulle ge sitt samtycke till hans utlemnande,
skulle skipa rättvisa.
Han hade derför först gått hem och tillsagt sin mor
att följa sig; han visste, att äfven hon var hatad af folket,
hvilket ansåg henne vara en trollpacka.
För hustru och barn fruktade han deremot icke och
hade ej heller skäl dertill; ty hans hustru var af en mild
natur och hon blandade sig aldrig i politiken.
Tillsammans med sin mor gick prokuratorn derför in
i ett närbeläget större hus och i detta gömde de sig på det
mest otillgängliga ställe, som de kunde uppleta.
Det dröjde icke länge, förrän ett vildt sorl trängde till
dem. De förstodo då båda, att folket sökte efter dem och
nu huserade i deras hem.
— Gud nåde oss, Göran, sade modren.
— Om jag kunde omskapa mig till en fluga, svarade
prokuratorn.
— Måtte de ej finna oss.
— Ingen vet, hvar haren har sin gång, sade Göran
Persson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0934.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free