- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
970

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 970 —
Den arma furstinnan kunde ej infria sitt löfte till sin
hyresvärd och följden blef, att hon utan förbarmande blef
afhyst från sitt eländiga bostad.
Utan tak öfver hufvudet ströfvade hon omkring på,
gator, torg och i gränder samt tiggde här och där en pen-
ning, hvilken hon vanligtvis dränkte i sprit. Ty hon be-
rusade sig ofta — kanske för att glömma sin uselhet för
några ögonblick.
En dag stod hon vid en hög afvisare i ett gathörn
stödd på en käpp och såg utåt ett torg samt hoppades att
hon skulle få syn på någon, af hvilken hon skulle kunna få-
bettla något. Solen stack het ned på staden och folket
pustade under värmen, blott den gamla furstinnan frös, så
att hon skakade. — Hon hade på två dagar ej ätit något
och hungern åstadkom frossbrytningarna. Gång efter an-
nan sträckte hon fram sin skrumpna hand i hopp om att
fa nagot; men folket gick förbi henne. Massor af menni
skor vältrade fram som en konstant ström förbi den gamla
hvilken oupphörligen i en jämmerlig ton sade:
Hjälp en fattig kungadotter!
De flesta sågo henne, men brydde sig inte om henne.
Många både sågo och hörde henne utan att tänka på, hvad
hon sade, andra ryckte på axlarna åt henne och talade om,
last och tiggeri — och den gamla blef utan hjälp.
Men sa nalkades två unga män, hvilka först gingo ga-
tan framåt högt skrytande för hvarandra om sina senaste
kärleksäfventyr och sina älskarinnas fägring. De gjorde allt
för att öfverbjuda hvarandra i superlativa fraser.
Xär de voro midt för gumman, sträckte hon åter fram
sin hand sägande:
Hjälp en fattig kungadotter!
De unga männen stannade.
Hör du på den, sade den ene.
~ Hvilken fräckhet, inföll den andre.
— En fattig kungadotter!
• Ha, ha, ha! Galenskapen är, fördöme mig, lyckade
Hon vill inbilla oss att hon är en kungadotter!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0974.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free