Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 990 —
— Ah, ers nåd.
Tro mina ord, jag känner verlden.
— Vi äro alla födda till att utföra något.
— Det är obestridligt.
— Och den som gör en människa en väntjänst, bör
äfven vara i den menniskans minne och åtanke.
— Det är också sannt.
— I anseende till mina pligter såsom man, fortfor
bonden, lär jag mig dem af dufvorna, som kuttra och
ställa sig in hos hvarandra rundt omkring mitt dufhus.
— Ni är sannerligen en märkvärdig man, min käre
Matthias.
— Ers nåd behagar skämta.
— För ingen del.
— Ers nåd kanske tröttnar af att höra mig tala?
— För ingen del! Det gör mig i stället ett stort nöje
att lyssna till er.
Bonden fortfor då:
Med min gamla och kära gumma har jag varit gift
i fyratiosex år.
— Och ni har left lyckligt.
— Ja.
— Det är ovanligt.
— Ahnej.
— Många äktenskap äro olyckliga.
— Dock icke alla.
— Men de flesta.
Ers nåd öfverdrifver, efter hvad jag tror.
— Visst inte.
Kanske är det så hos de förnäma.
Ja; om ett äktenskap på tusen är lyckligt, så är det
inte mer.
— Åh!
— Det är ju en riktig äflan de förnäma emellan att
vara äktenskapsbrytare och bryterskor.
— Men så är det ej bland bondfolket.
— Det är lyckligt det, min vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
