Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 1020 —
— Mitt folk.
— Vi hafva älven folk med oss. ■. " i, .
— Det hjelper ej.
Men ombuden från Sverige ville dock uppfylla hertigens
befallning och sökte tillfångataga riddaren. — Det visade
sig dock vara så, som denne sagt. Riddarens folk med
Torsten i spetsen försvarade sin herre med sådan kraft,
att de främmande måste fly för att ej sjelfva blifva tagna
till fånga.
Det var sedan oro i huset en lägre tid; men något nytt
försök att få riddar Holger att gripa till vapen mot sin
konung lyckades ej. Han drog ej heller sitt svärd mot
heiligen. Striden mellan hertig Carl och konung Sigismund
blossade upp i full låga, men riddar Holger satt stilla i sitt
hem och hans vapen hängde på hans vägg och behöfde éj
tagas ned. -
Riddar Holger och fru Helena lefde länge lyckliga på
sitt gods i Finland aktade och ärade af sina grannar och
älskade af sina underhafvande. Deras hus var mycket gäst-
fritt och deras barn bringade dem glädje.
Genom en sjöfarande fingo de veta, att den hederlige
Chicot slagit sig ned i Antwerpen och der left ett stilla lif
på sin ålderdom utan bekymmer och att han slutligen dött
som en god kristen och efterlemnat en liten förmögenhet,
hvilken han testamenterat till de fattiga i Antwerpen.
De fingo äfven af samme sjöfarande höra talas om prin-
sessan Cecilias grufliga förfall, hvilket de djupt och af
hjertat beklagade.
När riddaren omtalade detta för Torsten, sade han:
— Höghet förgår.
— Men dygden består, tilläde Bolla.
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
