Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Automobilens utveckling av ingenjör P. C. Rettig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I. Automobilens utveckling
Av P. C. Rettig
Den första »riktiga» bilen med relativt hastigt gående förbränningsmotor
konstruerades på 1870-talet av en wienare, Dr Siegfried Markus. Denne byggde
ett flertal bilar, av vilka en finnes bevarad i ett tekniskt museum i Wien.
Långt dessförinnan hade emellertid flera försök gjorts att konstruera
»självgående» vagnar. Enligt tillgängliga källor byggdes nämligen omkring år 1629
en självgående vagn av en urmakare i Nürnberg. Vagnen, som drevs av ett
urverk, har för oss svenskar ett visst kuriositetsintresse av den anledningen att
den sedermera köptes av en svensk, nämligen Karl X Gustaf, som då ännu var
pfalzgreve. Konstruktionen kunde givas namnet bil i detta ords vidsträcktaste
tolkning, nämligen att det var ett fordon som rörde sig av egen kraft.
År 1680 hade den berömde engelsmannen Isaac Newton uppfunnit och
konstruerat en liten modell, som framdrevs genom att en kraftig ångstråle från ett
slags ångpanna, uppbyggd på ett chassi, fick rusa ut i luften. Modellen lär
enligt uppgift ha fungerat riktigt bra. Idén är ju i huvudsak densamma som
i vår tid kom till användning i tysken Fritz von Opels raketbilar. Efter ett
uppehåll på nära 100 år kom nästa försök att göra en självgående vagn. Det
var den franske officeren Joseph Cugnot, som även han använde en ångmaskin
som drivkraft.
Den första för personbefordran avsedda självgående vagnen torde ha
konstruerats av engelsmannen Richard Trevithick, vilken år 1801 gjorde ett
försök med sin ångmaskinförsedda vagn. En tidning från den tiden berättar, att
»vagnen framförde åtskilliga personer, representerande minst 1/2 ton i vikt
och detta även uppför ansenliga backar samt med en fart av 6,5 km tim».
Bland Trevithicks efterföljare märkes bland andra en annan engelsman vid
namn James, som även använde sig av en utväxlingsanordning, en föregångare
till våra nuvarande bilars växellådor. Detta skedde så tidigt som 1832. Redan
på 1830-talet funnos i England ett betydande antal självgående
landsvägsvagnar, vilka dock voro av sådan storlek, att de närmast böra betecknas som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Jan 5 17:47:58 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dsamb/0017.html
