Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Bilen; delar och definitioner av redaktör Gösta Holmström - Kopplingen är obligatorisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stegrats och man nöjer sig därmed inte med de hittillsvarande systemen. Den
engelska Jaguar 1946 har exempelvis mekaniska bromsar för framhjulen oen
hydrauliska för bakhjulen, för att ge fullgod säkerhet ifall det ena systemet
skulle fallera. Och Hudson 1946 har en »nödbroms» så ordnad att när man
trycker ned bromspedalen halvvägs kopplar man in hydrauliken. Skulle
emellertid denna av någon anledning klicka, trampar man pedalen ända i botten
och utlöser då en extra mekanisk broms.
För tunga lastbilar börjar man mer och mer använda servobromsar med
tryckluft eller vakuum och använder då företrädesvis system, som tidigare
utexperimenterats vid järnvägarna.
Parkeringsbromsen påverkar ibland mekaniskt en trumma på utgående axeln
omedelbart bakom växellådan (= kardanbroms). Då tyvärr på en del
bilmärken parkeringsbromsarna äro föga tillförlitliga, är det nödvändigt att då man
går ifrån bilen även lägga in en växel.
Kopplingen är obligatorisk
För att få köra med en bil i trafiken är det föreskrivet att bilen har en
koppling, »som möjliggör att motorn ögonblickligen kan frånkopplas drivhjulen».
De flesta bilar ha vanlig enskivig torrlamellkoppling. Lamellen är en rund
skiva, som beklätts med ett slitstarkt friktionsmaterial, ett s. k. lamellbelägg.
Lamellen kan rotera mellan svänghjulet och en yttre platta på andra sidan.
\tterplatta, lamell och svänghjul tryckas tillsammans av starka spiralfjädrar.
Svänghjulet och ytterplattan drivas av motorn medan lamellen genom sin
mel-lanaxel är förbunden med växellådan. På skivans axel sitter
urtrampnings-lagret, vars rörelse kontrolleras av en gaffel kopplad till kopplingspedalen.
När kopplingspedalen släpps upp, få spiralfjädrarna tillfälle att verka och
motorkraften överförs med växande styrka till kraftöverföringen. Till att börja
med slirar kopplingen, men när fjädrarna trycka med full kraft, roterar
alltsammans som en fast enhet.
I den gamla goda tiden bestod kopplingen av en kon, som av en fjäder
tvingades in i en annan kon i svänghjulet. Det var ungefär som man tänker
sig två dricksglas, införda i varandra. Från denna tid lever ännu kvar en
språklig kvarleva: man kallar ibland kopplingen för »konan».
På modernare bilar börjar den mekaniska kopplingen mer och mer ersättas
av en vätskekoppling, även kallad turbinkoppling. Principen är turbinens. Vi
lia då tvenne skovelhjul, vända mot varandra med ringa spelrum mellan båda
hjulens skovelkransar. Rummet är fyllt med en tunn olja. Det ena
skovelhjulet (impeller) drivs från motorn, det andra står i förbindelse med växel-
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
