Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Förgasarmotorer av civilingenjör Tor Berthelius - Beskrivande del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 101. Inloppsventil av
äldre utförande.
Fig. 102. Normalt utförande
av inloppsventil.
Fig. 103. Inloppsventil
(Buiek).
Inloppsventil.
Materialet i inloppsventilen var förr ofta ett 5 o/0 nickelstål. Det användes
fortfarande på flera motortyper, men fabrikanterna börja mer och mer gå över
till samma material i såväl inlopps- som avgasventilen.
Utformningen av ventiltallriken göres så att minsta möjliga
strömningsmotstånd erhålles. Detta är ej endast beroende på ventilen utan i viss
utsträckning även på inloppskanalen, speciellt området närmast före ventilsätet. På
många motorer ger utförandet enligt fig. 101 det bästa resultatet. De flesta
motorer ha konstruktionen enligt fig. 102 med vinkeln 22° på ventiltallrikens
baksida. Ett extremt utförande uppvisas av Buick, fig. 103.
Tallrikens diameter är på moderna motorer 46—52 o/0 av cylinderdiametern.
Spel mellan spindel och styrning göres större på avloppsventilen.
Skaftdiametern göres därför något större på inloppsventilen än på avgasventilen.
Skillnaden är .0005" — .0010" (0,012—0,025 mm). Den nominella diametern är dock
lika och utgör för amerikanska personvagnsmotorer 5/16"—3/8" (7,94—9,52
mm). För mindre europeiska vagnar är diametern vanligen ett jämnt
milli-metermått och varierar från 6,0 mm (Fiat 500) till 8,0 mm (Volvo 444,
Hano-mag m. fi.). Vissa fabrikanter föredraga att ha exakt samma diameter på
ventilerna, men variera diametern i styrningen, så att inloppsstyrningen är
något mindre (t. ex. Plymouth).
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
