Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Kopplingen av ingenjör Gösta Walroth - Helautomatisk koppling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 16.
1. Drivande rotor. 2. Driven rotor. 3. Kåpa.
heten av att vid behov kunna
utnyttja motorns bromsande verkan,
då man lättar på gaspedalen, t. ex.
vid körning i halkigt väglag.
Den här beskrivna automatiska
fri-kopplingsanordningen eller liknande
sådana, som äro konstruerade efter
samma princip, ha rätt länge
förekommit på en del dyrare
amerikanska bilmärken, antingen som
standardutförande eller som extra
utrustning till ett visst merpris.
Helautomatisk koppling
En automatisk frikopplingsanordning ansluten till en vanlig
friktionskoppling gör denna automatiskt verkande under vissa betingelser, i det att
urkoppling sker genom inverkan av vakuum från motorn, när gaspedalen släppes och
manöverknappen hålles nedtryckt. För att möjliggöra frikoppling vid
stillastående motor, då något vakuum inte finnes till förfogande, måste en
kopplingspedal dock under alla förhållanden finnas, och man kan därför inte kalla
en med nämnda anordning försedd koppling automatisk.
Konstruktörerna ha länge varit inne på tanken att åstadkomma en
helautomatisk koppling, d. v. s. en koppling som möjliggör igångsättning av
vagnen från stillastående motor utan urtrampning, vilket skulle göra
kopplingspedalen helt överflödig. Att en sådan koppling måste arbeta med vätska
som kraftöverförande medium var man nog redan från början på det klara
med, och det är också på denna väg som man kommit fram till en acceptabel
lösning av problemet.
Den helautomatiska kopplingen är sålunda idag ett faktum, fastän man ännu
så länge påträffar den endast på några av de dyrare bilmärkena. Kopplingen
arbetar med olja som medium för kraftöverföringen och kallas därför
hydraulisk koppling eller oljekoppling. Den består i stort sett, såsom framgår av fig.
16, av två rotorer, en drivande, som är förenad med motorns vevaxel, och en
driven rotor förbunden med växellådans ingående axel. Båda rotorerna äro
utförda med ett antal invändiga, radiellt anbragta skövlar och inneslutna i en
med olja fylld stålkåpa.
374.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
