Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Bilens elektriska system av ingenjör Bengt Nauckhoff - Start- och ljusanläggningens enheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A
Laddningsström vid urladdat batteri
tillräckligt högt, för att generatorn
skall ladda batteriet. Bland de
reläkonstruktioner, som finnas, skall här
det s. k. tvåtaktsreläet (se fig. 6) i
korthet beskrivas.
Magnetvinkeln Ml uppbär reläets
delar och tjänstgör samtidigt som en
del av strömvägen. Magnetkärnan Mg
är lindad med en strömspole Ri (få
varv grov tråd). Ankaret Aa har
formen av en vinkel och är rörligt upphängd på en noga avvägd bladfjäder.
När magnetismen är tillräckligt stor, attraheras ankaret av magnetkäran.
Reläkontakterna Sk 1 och Sk 2 påverkas av ankaret Ra. Motståndet Wd ligger
i fältlindningens Lc strömkrets och kortslutes via regleringskontakterna Rk 1
och Rk 2.
En generators spänning är främst beroende av varvtalet och
magnetlindningen» strömstyrka. När varvtalet varierar, måste man förändra
magnetise-ringsströmmen för att erhålla en konstant generatorspänning. Detta
åstadkommes av motståndet Wd tillsammans med regleringskontakterna Rk 1 och Rk 2.
Om dessa omväxlande öppnas och slutas, in- och urkopplas motståndet W d i
samma takt och magnetiseringsströminen kan då sägas antaga ett medelvärde,
som bestämmes av den takt, varmed kontakterna öppna och sluta. Om ett
liknande kontaktspel äger rum mellan Rk 2 och Rk 3, blir fältlindningen
omväxlande kortsluten och inkopplad, och därigenom försvagas
magnetiserings-strömmen ytterligare. Den spänningsreglerande generatorns laddningskurva har
en karakteristik enligt fig. 7.
Den strömregler ande generatorn skiljer sig ytligt sett knappast från den
spänningsreglerande. De elektromagnetiska regleringsorganen saknas emellertid
helt hos de strömreglerande generatorerna och i stället använder man ett relä,
som endast sluter och bryter strömmen. Vidare är generatorn försedd med s. k.
»tredje borste», till vilken, såsom fig. 8 visar, fältlindningens Lc ena ände är
ansluten. Denna lindning ligger således mellan tredje borsten och gods eller
minusborsten. Den spänning, som uttages mellan två borstar, bestämmes genom
det antal kraftlinjer, som skäras av ankarlindningen. Fältlindningen erhåller
därför blott delspänningen mellan tredje borsten och minusborsten, medan
den totala spänningen förefinnes mellan pius- och minusborstarna. Om
generatorn går i tomgång, är magnetfältet i det närmaste rätlinjigt mellan polerna,
så att fältlindningen erhåller en relativt hög delspänning, medan däremot vid
belastning magnetfältet förskjuter sig i rotationsriktningen mera i den mån
or
666
Fig. 7. Laddningskurva för
spänningsreglerande generator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
