Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Bilens elektriska system av ingenjör Bengt Nauckhoff - Start- och ljusanläggningens enheter - Elektriskt styrda hjälporgan och instrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 29. Signalhornets huvuddelar.
Sladdlampor med magnetisk fastsättning
(permanent magnet) och ställbar reflektor
äro numera rätt vanliga.
Moderna vagnar ha även lampa i
bagageutrymme, handskfack samt vid dörrarna, och
denna tändes, då dessa öppnas. På många
fordon är en mindre strålkastare monterad
på bakre stötfångaren för att upplysa
vägbanan under häckning. Den tändes ofta
automatiskt av växelspaken i backläge eller annars
av separat strömbrytare.
Signalhornet (ofta flera avstämda till visst ackord) placeras bakom
kylaremaskeringen, under det att tryckkontakten inbyggts i rattens centrumparti
eller utformats till cirkulär kontaktskena, som är lätt åtkomlig invid rattens
periferi. I vissa fall förekomma två hom med olika styrka, vilka kunna väljas
medelst omkopplare för körning i samhälle eller på öppen landsväg.
Signalhornet består förutom själva huset av membran med svängningstallrik,
elektromagnet med tillhörande lindning och ankare samt avbrytaren med
kondensatorn (se fig. 29). När ström via tryckknappen tillåtes flyta genom
magnetlindningen, attraheras ankaret, som därvid öppnar avbrytarens kontakter
och bryter strömmen. Ankaret återgår och sluter ånyo strömkretsen, så att
förloppet upprepas. Ankaret uppbär utanför membranets fastsättning en
svängningstallrik, som ger en markerad ton. För att hindra gnistbildning, som förstör
kontakterna, är en kondensator parallellkopplad över brytaren.
Elektriskt styrda hjälporgan och instrument
Bland dessa märkes först och främst vindrutetorkaren, oumbärlig för säker
körning i regn och snöyra. Den elektriska vindrutetorkaren är givetvis till
skillnad från den vakuumdrivna oberoende av motorbelastningen och förmår därför
även vid fullt öppen trottel effektivt torka förarerutan (och sidorutan, om
denna är försedda med tandemkopplad torkare).
Vindrutetorkaren består av en i torkarehuset monterad elektromotor, som
från ett relativt högt varvtal nedväxlas över ett antal kugghjul. Den fram- och
återgående rörelsen åstadkommes genom en kuggstång, vars rörelse är så väld,
att torkareaxeln gives en sektorrörelse av viss vinkel. Genom att montera ett
681
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
