Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Motorrenoveringar av ingenjör Hans Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådan dimension att de överensstämma med cylinderloppen. Härvid utgår man
från en s. k. halvfärdig kolv, dvs. det är endast ytterdiametern som behöver
bearbetas. För detta använder sig man av en speciell kolvslipmaskin. En sådan
visas i fig. 8.
Kolvar har behandlats på sidan 884, kap. XXI, men det alltid lika aktuella
problemet kolvspel förtjänar måhända en närmare eftertanke.
Ursprungligen voro alla motorer försedda med kolvar framställda av
gjutjärn. Dessa kolvar kunna byggas in med mycket små spel och få därigenom
i allmänhet tyst gång. Nackdelen med dem är emellertid, att de ha relativt
dålig värmeledningsförmåga, varigenom högt kompressionsförhållande icke kan
uppnås. Detta var den främsta orsaken till att man istället börjande använda
lättmetall som kolvmaterial. De amerikanska bilfabrikerna voro föregångsmän
på detta område, och de använde till att börja med kolvar av principiellt
samma konstruktion som gjutjärnskolvar och med en legering som bl. a.
innehöll koppar. Dessa kolvar hade mycket god värmeledningsförmåga, men de
krävde genom sin stora utvidgning stora spel. Härigenom uppstod, framförallt
då motorn var kall, ganska betydande knackning som visade sig svår att
behärska. Man övergick då så småningom till den s. k. Invar-Strut-kolven, där
utvidgningen kontrollerades med hjälp av ingjutna plattor av Invar-stål
(Invar-stålet har ytterst liten utvidgningskoefficient). Den första Invar-Strut-kolven
var av s. k. skelettvp och kunde byggas in med spel av ungefär samma
storleksordning som gjutjärnskolvens. Parallellt med denna kolv utvecklades i
Amerika och även i Europa en kolvtyp mycket lika de ursprungliga
lätt-metallkolvarna, men med en legering bl. a. innehållande en betydande mängd
kisel. Denna legering har en utvidgningskoefficient som närmar sig
gjutjärnets och där man sålunda kan köra med ganska små spel. I Amerika går
kolvtypen under benämningen Low-Ex en förkortning på »löw expansion» (liten
utvidgning).
Under senare år har en mångfald kolvtyper sett dagens ljus men samtliga
eftersträva samma mål, nämligen god värmeledningsförmåga och liten
utvidgning. Gemensamt för samtliga kolvtyper är emellertid att spelrummet icke är
detsamma utmed hela kolvens längd. Kolvens övre parti eller ringbalkarna
lia sålunda betydligt större spel än själva mantelytan. Detta sammanhänger
dels med den större godsanhopningen i kolvens övre del, och dels med den
högre temperaturen därstädes. Icke heller mantelytan har emellertid samma
spel på alla punkter. De för kolvtappens upplagring nödvändiga vårtorna på
kolvens insida ge upphov till en större utvidgning i deras längdriktning. För
att kompensera härför kan man antingen slipa eller svarva eventuellt fräsa
■ett urtag runt omkring dessa på kolvens utsida, men å de flesta amerikanska
987
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
